Maria Katarina Carlsson

Har en sådär dag idag. Blev lite jobbigt igår kväll men ändå bra, vi lär oss att prata med varandra utan att bli arga och det är bra. Försöker lyssna på varandra även om vi inte förstår. Förstår kanske också även om vi inte håller med. Känns bra att vi pratade igår men mår ändå sådär idag, och när jag har såna dagar så kommer allt. 
Saknar pappa mycket just nu också, tycker fortfarande att det känns ofattbart att han inte finns mer fast det snart är ett år sedan. Nästan ett helt år har gått och jag har överlevt. Så kändes det inte första tiden, förstod inte hur jag överhuvudtaget skulle klara mig igenom den hemska sorgen som jag aldrig upplevt förr och som inte kan beskrivas men det gjorde jag. Klarade dessutom av att fortsätta plugga och klara tentor. Nu känns det som att det tagit stopp. Jag känner ingen motivation till att plugga och skulle helst av allt bara sitta hemma och titta på teve. 
Går dessutom och oroar mig för att något mer ska hända. Så går det inte att leva, jag vet det men jag vet inte vad jag ska göra åt det heller. 
Bara för att jag har missat så mycket i skolan nu så måste jag ju plugga också fast jag inte alls känner för det. Vill inte att det ska vara så heller, det är ju det här jag vill! Jag vill ju plugga till sjukgymnast och då borde det få kännas kul att plugga. Känns dumt att plugga för att jag måste och inte för att jag vill lära mig. Nu går jag bara och väntar på sommarlovet och det är ju ett litet tag kvar kan man säga... 

J kommer inte hem idag, han jobbar över. Typiskt att det är just idag också när det skulle ha varit skönt att han kom hem, men men, inte så mycket att göra. Får roa mig själv. 
Ska torka tårarna nu och tänka på det som är bra, och det är att vi faktiskt har varandra och det är det bästa som nånsin 
hänt mig!